Kom hem nu och gick ut med Charlie. Han gör ingenting. Kissar några skvättar bara. Kollar mammas schema när jag kommer in. Hon jobbar delad tur idag. Hade alltså precis åkt när jag kom hem. Inte underligt!

Fick reda på igår kväll att brorsan åkt ner till Sophia utanför Göteborg. Bra där! Han åkte visst i torsdags..

Mamma och pappa ska åka till Spanien i maj. Det fick jag reda på i förrgår.

Sick.

Jag håller bara reda på mitt eget späckade schema. Telia, Telia, Telia, tenta, Telia, Telia. Och så ska jag nog åka till Daniel och äta tårta efter Telia imorn! Wunderbar!

Så var det med det. Jag skäms. Som en hundvalp som kissat i husses skor och blir påkommen vid sista droppen.

first you have to login on the dc that is the schema master with an account that have schema admin permissions.. open the schema manager.. go to start > run > mmc >> file > add/remove snap-in > active directory schema

if there is no option to add the schema snap-in, you have to register the dll with following command start > run > regsvr32 schmmgmt.dll

in w2k8 you have to start the mmc with right click on mmc and run as administrator

ok, now you have an mmc with the active directory schema manager open. go to attributes and search the particular attribute in the right pane > rightclick properties and uncheck the chekbox for "attribute is copied when duplicating a user"

now you are done and next time you copy a active directory object, this attribute isn't copied

Una de estas cosas básicas a tener en cuenta es que jBPM por defecto utiliza una fuente de datos llamada JbpmDS (por defecto), por lo tanto, la fuente de datos que vamos a crear va a llevar este nombre.

También tenemos que asegurarnos de que no tenemos otra fuente de datos con este nombre ya deployada, este comentario viene porque si estamos usando la suite jBPM, esta usa por defecto una base de datos hypersonic para funcionar. Y la configuración de esta fuente de datos que ya viene configurada en la suite se encuentra en /server/jbpm/deploy/jbpm-ds.xml.

En el caso de que estemos usando la suite jBPM deberemos hacer undeploy de este data source (podemos hacerlo  borrando el archivo o renombrándolo a jbpm-ds.xml.bak). Y luego hacer deploy de nuestra configuración de data source.

Teniendo estas cosas en claro vamos con los pasos necesarios para cambiar la fuente de datos.

1) Con JBoss Application Server abajo debemos agregar el JDBC driver correspondiente para el vendor de base de datos a la que nos queramos conectar. En este caso estoy usando postgreSQL 8.2 por eso el jar que agrego al directorio /server/jbpm/lib/ es: postgresql-8.2-508.jdbc3.jar que se puede descargar de la pagina oficial de postgreSQL. (http://jdbc.postgresql.org/download.html). Esto lamentablemente no lo podemos hacer cuando el server esta corriendo ya que este jar en el directorio lib no seria encontrado hasta que reiniciemos.

2) Buscamos en los ejemplos de JCA (Java Connector Architecture) un data source apropiado para el vendor que estamos usando. En este caso como el vendor es postgreSQL escogemos el archivo: server/docs/examples/jca/postgres-ds.xml. En este caso el directorio de inicio "server" hace referencia al directorio server de la distribución jBPM suite. En caso de que estemos usando un JBoss Application Server instalado por nosotros el directorio "server" vendría siendo la carpeta raíz del Application Server.

Si analizamos este archivo postgres-ds.xml vemos lo siguiente:

<datasources>
  <local-tx-datasource>
    <jndi-name>PostgresDS</jndi-name>
    <connection-url>jdbc:postgresql://[servername]:[port]/[database name]</connection-url>
    <driver-class>org.postgresql.Driver</driver-class>
    <user-name>x</user-name>
    <password>y</password>
        <!-- sql to call when connection is created.  Can be anything, select 1 is valid for PostgreSQL
        <new-connection-sql>select 1</new-connection-sql>
        -->

        <!-- sql to call on an existing pooled connection when it is obtained from pool.  Can be anything, select 1 is valid for PostgreSQL
        <check-valid-connection-sql>select 1</check-valid-connection-sql>
        -->

      <!-- corresponding type-mapping in the standardjbosscmp-jdbc.xml (optional) -->
      <metadata>
         <type-mapping>PostgreSQL 7.2</type-mapping>
      </metadata>
  </local-tx-datasource>

</datasources>

Como podemos apreciar esto es un template que nosotros vamos a tener que completar con los datos de nuestra fuente de datos. (Recordar cambiar el nombre del data source a JbpmDS, case sensitive)

Algo que llama la atención en este archivo de template es la versión de type mapping que tiene asignada por defecto "PostgreSQL 7.2" y el comentario que aparece arriba de que nos fijemos en el archivo standardjbosscmp-jdbc.xml para ver los mapeos que podemos asignar acá. Este archivo (standardjbosscmp-jdbc.xml) se encuentra en el directorio server/jbpm/conf y en este caso si buscamos dentro de todo este archivo "PostgreSQL" vemos que tenemos 3 mapeos para este vendor de base de datos. Por eso en este caso vamos a cambiar el tipo de mapeo a "PostgreSQL 8.0" para adecuarnos a los mapeos correspondientes a la versión de base de datos que estamos utilizando.

3) Copiamos el archivo postgres-ds.xml al directorio deploy de nuestro JBoss AS y le cambiamos el nombre a jbpm-ds.xml (o a otro nombre que nos guste mas que cumpla con el formato *-ds.xml, para que el DataSource deployer lo reconozca y realise el deploy correspondiente). En este paso llenamos todos los datos correspondientes.

4) Una cosa muy importante a tener en cuenta es que si estamos cambiando de data source el dialecto que va a usar jBPM (en realidad hibernate) para comunicarse con la base de datos va a cambiar y por esto vamos a tener que cambiar las configuraciones de jBPM. Si estamos usando la Suite jBPM esto lo tenemos que hacer en:

server/jbpm/deploy/jbpm-console.war/WEB-INF/classes/hibernate.cfg.xml

como veran para esto (en la Suite jBPM) debemos descomprimir el archivo jbpm-console.war y convertirlo en un directorio (para hacer un exploded package), todo esto para editar ese archivo. En donde cambiamos la siguiente linea:

<!-- hibernate dialect -->

<property name="hibernate.dialect">org.hibernate.dialect.HSQLDialect</property>

Por:

<!-- hibernate dialect -->

<property name="hibernate.dialect">org.hibernate.dialect.PostgreSQLDialect</property>

5) No hay que olvidar que antes de hacer deploys de nuestros procesos tenemos que tener creado el schema propio de jBPM, cosa que se puede hacer utilizando los scripts de creación de schemas que vienen con la suite jBPM.

6) Una vez que tenemos todo esto hecho , podemor arrancar el JBoss AS con ./run.sh -c jbpm en el directorio bin del mismo. Y comenzar a deployar nuestros procesos en este nuevo Data Source!

Cualquier comentario sera bienvenido!

Het zal nog even wennen zijn om hier berichtjes te schrijven over mijn loopervaringen. Maar, we doen ons best!

Vorige week nog vroeg Maja me om mee te trainen voor een marathon. Misschien wel een beetje impulsief, maar.. ik zei ja.
Eerlijk gezegd, het begint nu nog maar door te dringen dat ik daardoor ook werkelijk zal moeten trainen en dat we volgend jaar een marathon gaan lopen. Het lijkt me nu nog allemaal niet erg realistisch.

Anyway... ondertussen hebben we contact gezocht met een coach.
Marathonmanneke oftewel Coach Mario zal ons coachen om die marathon te kunnen uitlopen. Dit weekend kregen we dan ons 1ste trainingsschema. Het ziet er echt wel leuk uit: zeer uitdagend en gevarieerd!

Gisteren (zondag) zou ik m'n eerste training moeten gelopen hebben, maar... uitzonderlijk moest ik op zondag werken en van vrij vroeg tot behoorlijk laat. Dus, dat begon al niet goed. Vandaag had ik dan normaal een rustdag, dus haal ik die training in. Leen (mijn vrouw) heeft al beloofd om af en toe mee te fietsen :-)

Wat staat er voor vandaag op het programma: een duurloop van 12 km tegen 7 min/km. Als tip kreeg ik mee dat zo traag mogelijk moet lopen, en m'n hartslag ook zo laag mogeljk moet houden. Dat eerste zal geen probleem zijn want, zo snel loop ik niet. Dat tweede... dat zullen we wel nog zien.

Straks laat ik je weten hoe het geweest is!

Ohja, Maja en ik zijn nog op zoek naar een leuke marathon ergens na de paasvakantie 2009, iemand een idee?

Nu är Ellens aktiviteter bestämda iallafall. Hon rider Måndagar, tisdagar, onsdagar och fredagar går hon på st hans gården (fritids) där de tar hand om djur och gör en massa annat kul där hon även ska få hysa en vädurs kanin med jättekånga öron och så ska den vara vit säger hon.

Torsdagar är det imbus och scouterna, och sen bara scouterna.

Ett fullt schema flickan lilla.

Nä nu ska jag sätta igång, skriver lite mer sen.

In the Jamaican culture the winner of the race is lauded by those who have lost. They will make the initial move to congratulate the winner. There wasn’t much congratulations by Bolts racing peers and he could have taken offense to that. Instead we see him commending them greeting them. Therefore it was Bolt who was able to transcend his cultural schemas. Mr. Rogge was unable to make the paradigm shift as he operates out of a schema that had a different set of rules from Mr. Bolt. No wonder his reaction was one of disgust. But notice he made no comments about the salutations of the other athletes of Bolts win. Rogge’s schema was not shared by many of the athletes or the press who have now called him a “Kill Joy” especially in light of the larger issues surrounding the games in Bejing China.

When you climb to the mountain top you expose your “Batty” (Buttocks) as Jamaicans would say. Mr. Rogge has exposed the behind of the IOC…there is clearly a weakness in putting athletes in their cultural context, and thus a failure to understand them. It is my opinion that this is what has happened in the case of Bolt. The meaning of and the significance of the victory and the victory dance was lost to Rogge because he is unable to step outside his paradigm to understand a Caribbean man’s form of celebration. Mr. Rogge has overreacted and ended up shaming the young man which is very very sad indeed and left a haze over his victory.

Now let us be clear, Mr. Rogge has the right as the Chairman to make his comments or to share his opinion, which is the place of authority offered to him. But it is also important for such an individual to appear fair and culturally sensitive, after all this is an international event with multi-cultural nuances. I wonder who advised Mr. Rogge before he made his comments? I wonder if Mr. Rogge realized that his criticism is experienced as both a commentary on Usain’s character and those who trained him’ as well as some may argue a commentary on the character of the Jamaican people. The Jamaican people are a proud people and many have taken deep offense to his chiding of one of her Son’s as a slap in the face or even read it as another agenda being subtly expressed especially in light of recent international chiding of Jamaica for its difference in cultural values.

I agree with Rogge that Bolt is a young man who need’s time to mature. So as a mature individual is there another way Rogge, could have communicated to Usain; I am proud of you, you did well, but here is how I think you can improve on your development as an athlete. Mr. Bold in turn will need to learn how to represent without causing too much offense….but then lightening always puts on a dramatic show!

Idag vaknade jag någorlunda ok. Jag var på ok humör, tänkte inte så mycket på hur jag kände mig. Gjorde mitt favoritte vilket är att jag fyller upp ett glas med några klunkar riktigt svalt svart te, lägger i några blad mynta, fyller upp till toppen med varmt vatten för att sedan röra om det hela med en tesked socker. Jag satte mig i soffan med mitt glas תה נענע, Nana Te, vilket är vad jag precis beskrivit. Slog på datorn för att se om jag fått ngt roligt e-mail eller liknande men där fanns inget särskilt spännande. När jag tittar upp står min "fabrors" son där och frågar om jag inte borde äta något och jag är ju nyvaken så visst varför inte sa jag till honom. Men han trodde att jag var för blyg för att göra frukost till mig själv. jag försökte förklara att jag bara var nyvaken. Trots att det oftare sker än sällan att folk tycker att jag är som en israel, så tyckte inte min "fabrors" son det. Han trodde att jag inte vågade ta för mig och känna mig som hemma. Så han tyckte att nu fick det vara nog så han sa att han ska fixa frukost till mig om jag kan tala om för honom vad jag tycker om så ska han göra precis det jag tycker om. Jag förvånade honom och sa till honom att:

-"Överraska mig istället! "

-"Men, tänk om du inte tycker om det jag gör till dig? "

-"Vaddå som vaddå? "

-"Jag vet inte men typ, ost, grönsaker och grejer."

-"Det låter gott, överraska mig!"

Efter en stund kommer han fram till mig med en stor tallrik fylld med grönsaker, philadelphia liknande ost och riktigt smaskigt kryddad keso, vanlig ost och pitabröd uppskuren i mindre bitar. Allt detta har han även arrangerat i en riktigt kreativ uppläggning så att jag knappt vågar röra vid maten. Jag säger till honom att det ser jättefint ut och att det ser ut som ett konstverk. Han verkar nästan bli generad och liksom vänder sig från mig och säger tack.

Jag sätter mig vid köksbordet och börjar äta. Jag frågar honom om hans dag och frågar vad han ska hitta på. Han rabblar upp massa saker och jag kommenterar det och säger att det låter som att han har ett tufft schema. Han instämmer och säger att han inte tycker om när det är så. Jag talar om för honom att det finns värre problem och att jag tycker om hans problem. Han blir lite förvånad och frågar vilka andra slags problem jag relaterar mina tankar till som värre. Jag berättar att min farmor och min andra farbrors sambo (i Sverige) dog med bara 2 månader emellan i våras och att jag därför avundas honom då hans problem upplevs som mycket lättare. Även om jag vet hur det känns att vara stressad då jag efter allt jag varit med om blir väldigt lätt stressad av väldigt lite. Samtalet utvecklas till att vi pratar om hur det är att ha någon nära sig som dör och hur det känns i början, hur tankarna utvecklas och förändras under tidens gång, hur man själv förändras, hur viktigt det är att "go with the flow", att låta sig själv känna efter, att inte vara arg på sig själv och så vidare och så vidare. Det kändes skönt att prata med någon som varit igenom samma sak som jag går igenom nu. Även om han på sätt och vis är kvar i det men i mindre skala då hans mamma dog för ca 5 år sedan då han var tonåring men, som han sa, att han tänker på henne varje dag hela tiden och att det inte finns en enda dag som passerar utan att han är medveten om vad han bär med sig och vad som fattas och så vidare.

Plötsligt började det stockas i halsen och jag kände hur det började bränna till i ögonen. Det var länge sedan jag pratade om vad jag förlorat, vem som gått bort, hur ledsen jag är och hur jag upplever det. Det kändes bra men trots att jag gråtit en massa och kännt efter och verkligen gått igenom mycket av sorgen så blev jag ändå, trots allt, förvånad på sätt och vis, när tårarna kom tillbaka. När ledsamheten letade sig fram. Hans son gick efter en stund för att träffa en kompis och då kom min "fabror" in i köket för att se att allt var ok med mig och han såg att jag var ledsen och jag berättade om vad jag och hans son hade pratat om. Tårarna bara rann som en flod och i vanlig ordning fick jag många goda råd och tankar och berättelse berättade för mig av min "fabror". Han är en riktigt vis man och kan alltid få mig på gott humör.

En kompis jag bott på samma campus som i Haifa för ett år sedan ringde och vi ska mötas upp senare idag men först ska jag ta en sväng till beachen och sola och bada. Gött som *pip*. Nu kan det bara bli bättre!

Jag jagade tentamenssamordnaren i Sundsvall i en vecka. Eller, jag ringde och skickade mail och väntade på att mailet skulle läsas och sen ringde jag igen när det aldrig lästes och då hade hon svarat på mailet och jag var inte hemma.

Men jag förstår inte att det ska vara sånt tjafs! Och varför hon inte är där hela tiden? Hon är ju anställd som t e n t a s a m o r d n a r e. Borde hon inte finnas på plats jämt då?

Jaja. Nu är det i alla fall uppklarat och jag slipper åka till Härnösand för att skriva i 2 timmar och sen åka tillbaka till Sundsvall.

Nu gäller det bara att matcha schema med Jocke. Lättare sagt än gjort.

Den första jag såg var Valter. Vi gick upp några trappor och mitt hjärta tog ett rejält skutt när jag hörde Tovas röst. Jag hade verkligen oroat mig för att hon inte skulle vara där i dag.
Så där stod jag tio i tolv med henne och några andra snälla S2A-flickor.
Sandra från N1B är nu Sandra i S2A. Hon var väldigt trevlig. Det måste vara rätt ochill att komma in i en ny klass så där. Fast vi är ju så snälla allihop. Galna men snälla. I alla fall är en sån där person man automatiskt får lust att le när man får ögonkontakt.
Jag var helt säker på att vi skulle ha vanliga lektioner och så var också nästan fallet. Efter samtal och pappersutdelande med Koch och den nya klassföreståndaren tillika läraren i naturkunskap (vars namn jag inte kommer ihåg) hade vi svenska. Det är alltid trevligt att träffa Niklas, eftersom att han tycker om att träffa oss. Vi märkte att han hade glatt sig åt att framföra sina tankar om den kommande terminen. Han har tydligen tillbringat sin sommar till stora delar med att baka bröd.
Det var överlag trevligt att träffa alla. Jag kände mig rätt trevlig själv.

Dagens låt är Gackt med 月の詩 (Tsuki no Uta). Jag har funderat länge på att göra en inspelning av den, då den passar min röst väldigt bra.

Det var alldeles för varmt för den fina lila myströjan i dag. Och jag längtar till kören. Jag vill sjunga. Det blir skönt med höst. Mitt schema är åt helvete. Jag lyssnade precis på Schubert. Nu lyssnar jag på Gackt (Crescent).

Mitt schema är åt helvete därför att jag inte har engelska b som alla andra. Därför ser mina måndagar ut så här:
0820-0940: Engelska C
0940-1150: HÅLTIMME... Medan resten av min klass har engelska b. Det blir till att gå hem och sova i två timmar till här.
1150-1310: Samhällskunskap B
1320-1440: Idrott
1510-1630: Franska 4.
(Helvete)...

Onsdagarna är likadana, två block och två timmars hål på förmiddagen. Det är i alla fall tur att jag bor på Norr Mälarstrand... (Jag kommer inte att klaga mer över det här. Men jag måste få göra det en gång).

Tja... Godnatt.

Adrian

Första dagens två lektioner är över. Schemat fungerar precis som jag misstänkte. Korridorer. Allt är bra, till och med vädret. (Med bra menar jag bara neutralt bra, inte överdrivet bra. Neutralt bra är för eder information bättre än överdrivet bra, i min åsikt.)
Nästa ord som ska repeteras i 暗記 (Anki, programmet jag igår introducerade) dyker inte upp förrän om åtta timmar, så jag har gott om tid till att göra annat (då vi inte fått några läxor än heller), såsom att lyssna på Concerto Piccolo Über B-A-C-H av Arvo Pärt. Den är väldigt jobbig att lyssna på, inte alls för folk som gillar lättsmält musik. (Nu menar jag inte att jag inte gillar lättsmält musik eller att någon som inte tycker om just detta stycke bara tycker om lättsmält musik. Jag menar helt enkelt bara att det faktiskt är ett störande musik att lyssna på, genrellt. Själv skulle jag inte rekommendera det till någon, men jag vet ju trots inte vad andra gillar att lyssna på, så jag rekommenderar det ändå. Nu tänker jag inte dra ut på den här parentesen mer.)

På vägen hem från skolan tänkte jag att jag kanske ska försöka mig på att skriva lite om mina första intryck av det andra gymnasieåret såhär långt. Men efter ett par sekunder (eller mindre) var jag ganska säker på att detta skulle misslyckas rejält, i alla fall om jag skulle göra ett seriöst försök. Jag tänkte också då ut att jag skulle skriva något i stil med det jag skriver nu, nämligen en förklaring till varför jag skriver en förklaring till något jag inte tänkt skriva. (Om ni läst mina tidigare bloggar känner ni igen den här typen av ordbehandling: långa, omöjliga och gärna så grammattiskt komplicerade meningar som möjligt. Låt er dock inte avskräckas om ni inte har det/inte gör det (dvs. inte har läst mina tidigare bloggar/inte känner igen den här typen av ordbehandling), jag skriver bara såhär ibland när det kliar lite extra i fingrarna och när jag vill få mina läsare att läsa igenom saker (meningar och satser främst) flera gånger för att åtminstone på ett ungefär förstå vad som döljer sig bakom dessa fruktansvärda mängder intetsägande ord och meningar. Ett sorts nöje skulle man kunna säga, ja.) Så jag avslutar stycket (bara stycket) här genom att försäkra er om att jag fortfarande inte kommer skriva en utvärdering av skoldagen och således inte ge utlopp för uttryck av intryck som ni i sin tur kan ta till er som intryck av uttryck av intryck och ge utlopp för dem någon annanstans, kanske i form av ytterligare uttryck av intryck eller vad ni nu vill (nu har jag tappat bort mig själv).
Paradoxalt nog skrev jag ju trots allt ändå något (om kanske en aning kortfattat) i början av detta efter följande punkt avslutade inlägget.

Jag försöker komma igång efter sommarlovet. Jag är motiverad, en del, men inte lika mycket som mitt i sommaren. Man måste ju hinna klämma in träningen liksom. Veckans schema ser ut så här:

Måndag: 20 minuters cykling + styrka 1 (jag har lärt mig att köra kondis efter styrka - då kan jag lyfta tyngre och när det gäller hastigheten på hojen gör det ingen riktig skillnad)

Tisdag: Förmodligen ingen träning alls (speedway i Gubbis istället)

Onsdag: Spinningpass? Vågar jag? Det var så länge sen. I såfall: spinning 60 minuter och styrka 2.

Torsdag: Här hinner jag förmodligen inte med träning heller. Darn! Om jag gör det ska jag flaxa 28 minuter på cross trainern. Annars cyklar jag bara väldigt långt.

Fredag: Styrka 3 och 28 minuter på cross trainern.

Lördag: Heldag med Bokhora, jag gissar ingen träning alls.

Söndag: Nya promenadturen och gärnagärna ny musik i lurarna - cirka 60 minuter med trumpinneben.

Jag strör matintag var tredje timme och noll alkoholintag helst fram till bokmässan, med ett litet eventuellt snedsprång 5 september, om hålls minimalt. Kryddar med lätt halsont på morgonkvisten, men jag har haft det i tre veckor, man börjar v ä n j a sig.

C'est bel et bien sous la forme de table qui ressemble beaucoup à celle de Mendeleïev, avec un symbole lettré et le nom de la méthode (diagramme cyclique, temple, plan en couches, arbre en cônes...). Et ô miracle, si suffit de passer la souris dessus pour voir un exemple apparaître. Un exercice remarquable de pédagogie et d'exhaustivité (il me semble).

Comme je ne suis pas rosse, je partage l'information et ça se trouve chez Visual Literacy.

Ben ik begonnen aan een nieuwe rage ? Want toen ik vandaag in ons dorp liep, reed er een knappe jongeman in open Porche naar me toe met ... duim in de lucht ! Leuk !

Die duim verdiende ik trouwens meer dan een beetje. Manlief en ik hebben vandaag ons nieuw terras aangelegd, wat zoveel betekent als sjouwen met stenen, hurken, kortom : een hele dag krachttraining. Toen het erop zat zei ik tot mijn verbazing dat ik nog ging lopen. "Het is toch niet zo zwaar hoor, Mario schreef "45 minuten lopen zonder dat je er moe van wordt".
"Ben je dan nog niet moe ?" zei het liefje. Natuurlijk was ik moe. Maar er is terrasleggenmoeheid en er is lopersmoeheid. Ik was terrasleggenmoe. Niet loopmoe.
Dus heb ik de opdracht netjes afgewerkt en kan ik morgen genieten van een rustdag.

1. De loopwebloggers
2. Het schema van Mario
3. De Garmin

De webloggers zijn een bron van motivatie, inspiratie, schop-onder-mijn-kont soms, kortom, een ware prikkeling om te lopen. Ook al loopt ongeveer iedereen beter dan ik, toch lees ik ook bij hen dat ze 'moeite' moeten doen en dat ook zij hun grenzen proberen te verleggen of behaalde resultaten willen houden. Soms krijg ik ook een schouderklop van een medeweblogloper, en dat is natuurlijk heel leuk !

De schema's van Mario : 3 goeie zaken aan die schema's. Ten eerste zou het anders doodgewoon saai zijn om altijd hetzelfde te lopen. Zo liep ik in juni voornamelijk 'op snelheid' en dat was met veel intervallekes, nu is het weer vooral duurloop, een mooie afwisseling ! Tweedes : ik word er beter van. En derdes : de schema's zijn altijd gericht op een doel, dus ik kan iets zien 'in de verte', en dat is ook motiverend. Nog ne keer 'merci Mario'.

En dan de Garmin. Ik heb feedback nodig. Zowel om sneller te lopen alswel om rustiger te lopen. Ik heb iets nodig om mij aan te meten, om te weten of ik goed bezig ben of juist niet. Veel speelt in mijn hoofd af, dus zo'n objectieve cijfertjes zijn een goede maatstaf. Ik zou anders teveel op gevoel lopen vrees ik, soms te lui en soms te overmoedig.

Voila, dit waren de gedachten tijdens mijn wisselloopje van woensdag. Het was best een leuke oefening, en ik ben er best tevreden over. In tegenstelling tot wat ik dacht (maar ik weet nog niet wat het zal geven op lange termijn) kom ik van 'minder ver' dan ik had gedacht. Misschien heeft het lichaam toch een ferm geheugen !

14 augusti;
17-19 introduktionskväll på Telia

17 augusti;
Deadline blogguppgift läsa-kommentera

18 augusti;
9-15 MIUN Härnösand - filmning/redigering
15-20 Utbildning Telia

19 augusti;
Deadline PM
9-15 MIUN Härnösand - filmning/redigering
15-20 Utbildning Telia

20 augusti;
9-15 MIUN Härnösand - redovisa film

21 augusti;
15-20 Utbildning Telia

22 augusti;
15-20 Utbildning Telia

23 augusti;
9-18 Utbildning Telia

24 augusti;
9-18 Utbildning Telia

26 augusti;
15-20 Utbildning Telia

27 augusti;
15-20 Utbildning Telia

28 augusti;
15-20 Utbildning Telia

30 augusti;
8-12 Omtentamen
9-18 Utbildning Telia

31 augusti;
9-18 Utbildning Telia
Daniel fyller år!

8-10 september;
MIUN Härnösand kursstart Svenska B

Ja, några krockar. Hmm. Men jag får pussla.. Hm. Aja! Det är nog bra att jag inte har nån som väntar på mig hemma ändå :P Kommer jag vara trött? O ja!